En blogg där jag beskriver om hur de kan vara när inget blev som de skulle. Att skriva om dessa händelser påverkar mitt psyke enormt på ett positivt sätt. Sympati? Tja varför inte, men den största anledningen är just för att de får mej att må bättre och att jag är nog ganska säker på att jag inte är ensam om liknande 'psykiskmisshandel' som jag vägrar att blunda för! Jag är anonym för att hålla mej inom regler och lagar och till hänsyn av mina barn. Annars hade jag gärna hängt ut dessa 'farliga' människor. Livet är inte alltid en dans på rosor och de ska även min sons pappa se till! Kommentera gärna! Vill ha massor och ni FÅR vara anonyma. Tack för att ni läser <3