Ett minne!
Läste en liten notis från ett annat ex till honom och fick genast upp bilder i huvudet som fick mej att tänka på en händelse:
Jag ligger på rygg i sängen. Han sätter sej gränsle över mej och trycker sin panna mot min, han pressar hårdare och hårdare med sitt huvud för varje mening han skriker så pass högt att en obehaglig känsla i öronen blir allt mer och mer smärtsam. Adrenalinpumpen jobbar snabbare och snabbare, andetagen blir mer och mer intensiva och de går inte att förhindra, mina tankar går till min 3åriga dotter som ligger i en annan säng en bit bort, vad gör jag om hon vaknar? om hon blir livrädd? om hon börjar att gråta/skrika? Vad gör HAN med henne? Jag försöker att fokusera mej på att få honom att tro att jag tycker han gör alldeles rätt och att jag inte är värd annat än utskällning, allt för att han ska sluta! Hur i hel*ete kunde jag vara så dum att säga hej med SÅ glad ton till min manliga vän och dessutom fråga hur han mår, på den där festen den där lördagen, utan att presentera honom för min pojkvän? Då är jag ju inte värd mer än ett gäng kokt jäkla psykisk stryk! De var ju nästan otrohet!
Jag ligger på rygg i sängen. Han sätter sej gränsle över mej och trycker sin panna mot min, han pressar hårdare och hårdare med sitt huvud för varje mening han skriker så pass högt att en obehaglig känsla i öronen blir allt mer och mer smärtsam. Adrenalinpumpen jobbar snabbare och snabbare, andetagen blir mer och mer intensiva och de går inte att förhindra, mina tankar går till min 3åriga dotter som ligger i en annan säng en bit bort, vad gör jag om hon vaknar? om hon blir livrädd? om hon börjar att gråta/skrika? Vad gör HAN med henne? Jag försöker att fokusera mej på att få honom att tro att jag tycker han gör alldeles rätt och att jag inte är värd annat än utskällning, allt för att han ska sluta! Hur i hel*ete kunde jag vara så dum att säga hej med SÅ glad ton till min manliga vän och dessutom fråga hur han mår, på den där festen den där lördagen, utan att presentera honom för min pojkvän? Då är jag ju inte värd mer än ett gäng kokt jäkla psykisk stryk! De var ju nästan otrohet!
Kommentarer
Trackback
