Ingen dans på rosor!

Hur vågar jag ta risken att fortsätta skriva i bloggen om jag vet att de KAN vara han som hittat den och vill ge hämnd? Jag har blivit enormt stark kan man väl säga, jag har många personer bakom mej som ger mej stöd. Jag har tvingats lära mej att bara skaka bort allt han säger och gör. Jag kan hantera den psykiska smärtan på ett annat sätt och de fixar jag för barnens skull. Att han fortsätter älta i sin vanliga takt får jag nog räkna med, men jag har ju då bla bloggen :) . Nu är de ju faktiskt tom så att polis, brottsofferjour och andra myndigheter har tipsat mej om att skriva ner allt som händer och mina tankar kring de. Att jag skriver ner de på detta vis är mer anonymt än om någon skulle hitta min dagbok eller ett antecknings block hemma hos mej, med mitt namn och min handstil. Händer något i framtiden så kommer min blogg att ges ut till dessa myndighetskontakter. Huvudsaken vi håller oss inom regler och lagar som sagt. Nu ska jag sova. God Natt :)