Ingen dans på rosor!

En blogg där jag beskriver om hur de kan vara när inget blev som de skulle. Att skriva om dessa händelser påverkar mitt psyke enormt på ett positivt sätt. Sympati? Tja varför inte, men den största anledningen är just för att de får mej att må bättre och att jag är nog ganska säker på att jag inte är ensam om liknande 'psykiskmisshandel' som jag vägrar att blunda för! Jag är anonym för att hålla mej inom regler och lagar och till hänsyn av mina barn. Annars hade jag gärna hängt ut dessa 'farliga' människor. Livet är inte alltid en dans på rosor och de ska även min sons pappa se till! Kommentera gärna! Vill ha massor och ni FÅR vara anonyma. Tack för att ni läser <3

Till min son!

 

Älskade Gabriel. 

 

Förlåt! Förlåt mig verkligen. 

När du var ett embryo så ville jag abortera.

snälla! Jag menade verkligen inte dig!

Det jag menade var att ta bort situationen. Men jag förändrade tänkesättet och lårde mig att leva med den.

Nu fokuserade jag mig på DIG och du blev mitt barn ♥

 

Jag förstod att du var min älskling.  Du är mitt barn som jag älskar lika mycket som jag älskar dina syskon. 

Jag fick se dig, känna dig och höra dig. Jag var så glad och förväntansfull.  

 

Vi väntade på dig.  Jag såg bilder framför mig, när du ligger i min famn, jag får pyssla om dig, känna din lilla kropp, lyssna på dina andetag, myser, ger dig kärlek, se dig njuta och somna lugnt där i min famn. 

 

Att acceptera det faktum att du fick lov att gå vidare innan mina förväntningar slog in, är ett kliv som känns omöjligt att besegra. 

Du fattas mig!!!

 

Min älskade Gabriel. .

Lova mig att ha det bättre där du är, möt mig den dagen jag kommer till dig. 

Du kommer alltid att finnas hos oss. Vi älskar dig oändligt mycket. 

Sov så gott min prins ♥

Kära hälsningar /mamma