Ingen dans på rosor!

Hej!
Jag har inte skrivit på väldigt länge nu, kan bero på att jag inte hört något på ca 6 månader.
Men nu måste jag skriva om de min dotter sa till mej för en kväll sedan.

Hon låg brevid mej för att jag läste godnatt saga för barnen när de skulle läggas.
Pojken somnar och vi måste vara lite tysta. Flickan är vaken och ligger och bara tittar på mej, sen viskar hon (från ingenstans)
"mamma.. Jag vill aldrig sova i eget rum igen."
Hon har alltså sin säng plaserad brevid min i samma rum.
Jag blir lite förvånad och frågar varför inte?..
"jo för när vi bodde med ** då fick jag inte springa in till dej på natten när jag var mörkrädd"
-Nähä? varför fick du inte de?
"han var så arg jämt och så fort jag kom in till dej på natten så lyfte han tillbaka mej till min säng och sa att om jag inte ligger still där så ska han binda fast mej i min säng så att jag inte kommer lös"
Jag rös i hela min kropp, kände tårar trängas i ögonvrån.

Den natten var lång, jag låg och grubblade och fick minnen jag måste förträngt på nåt konstigt vis. Lever man ihop med någon som manipulerar och kränker så förstår man inte att de är nåt fel - på honom utan snarare lägger man skuld på sej själv. Så upplever jag de iaf.
Är man mitt i ett sådant förhållande så ser man inte att andra blir utsatta för den psykiska misshandeln av honom heller. Manipulationen gör att man tror att allt han gör är rätt och man blir liksom någon som tex lever med en alkoholist - medberoende, omedvetet.

En natt när vi bodde med honom, så minns jag hur min dotter kommer in till oss i sovrummet med gråten i halsen. Han vaknar och bär ögonblickligen tillbaka henne till hennes rum. Hon ligger i sin säng och gråter, gör ett nytt försök till att söka trygghet hos mej, en samma sak upprepas. Sista gången smyger hon jätte tyst på tå fråam till min sida av sängen, tar sats och "flyger" upp brevid mej. Han vaknar/är vaken och sliter tag i henne för att bära hemme tillbaka, hon skriker i ren panik, jag springer efter, tar med mej henne in till soffan i tvrummet och lägger mej där med henne. Han blir storm tokig och skriker på oss att han har då fan inte lovat att vi får låna hans soffa...

Minnen som min dotter nu berättar har gnagt i henne i minst 2 år, hon är rädd för att prata om de, men efter nyår ska jag, bup (barn och ungdoms psyk) och soc (familjerätten) ha ett extra samtal och nu planera hur vi kan bidra till ett bättre mående för min dotter.
:(

När han skulle åka hem från umgänget så missade han bussen (HAHA).
Vid den stunden var jag på föräldrargrupp-möte.
Jag hade telefonen i jackan och på ljudlöst.
När den var slut så hade jag 52 missade samtal och 31 meddelanden.
Han skrev alltså kortfattat, hur dum i huvudet jag var som inte avslutade de jag höll på med och såg till att jag fixade skjuts åt honom och de skulle ske på direkten!
svara då svara då hallå hallå???!!!!!!!!!!!!

När jag var på väg hem så mötte jag en ilsken vingmutter som fräste och gormade, stod och hoppade de högsta han kunde rakt upp i luften och sedan stampade ner fötterna på backen igen, jag höll allvarligt på att skämmas ihjäl där mitt i centrum.
Då förklarade han för mej om mina dåliga vänner som inte ställer upp när jag ringer och begär att dom ska skjutsa honom 4 mil på en kvart (tåget gick därifrån då).
Alla hatade mej och de skulle jag bara inse, för så jäkla korkad kunde jag ju inte vara.

Jag gick hem - han åt andra hållet och menade att han skulle gå hem (hihihi)
Ja nån timme efter satt han på min uteplats vid lägenheten och jag har ingen aning om hur länge han suttit där.

Han satt där och tjura och när jag upptäckte honom sa han -MEN GRATTIS! då skulle jag fattat att han satt där eller bry mej om vart han var så att jag kunde öppna min famn och övertala honom att han skulle komma hem till mej en natt till.
De sa han till mej.

När han en gång var här på umgänge, då bodde han hos mej.
Men vi var ju inte ihop eller något, ÄNDÅ betalar han inte ett öre för varken husrum eller mat. De fick naturligtvis jag stå för i en veckas tid.

En av nätterna vi låg i sängen och ingen av oss hade riktigt somna, då fick jag ett sms av en killkompis, som undrade om han fick ringa mej. Jag svarade att de gick bra och gick då till tv rummet så att ingen skulle störas, jag hade tom täcket över mitt huvud så att det skulle dämpas lite.

Vi satt och pratade i knappt 5 minuter så kommer HAN inälgandes ifrån sovrummet och skriker.
Att hur dumma ihuvudet vi var som pratade i telefon på natte tid då normalt folk ligger och sover.
Jag la snällt på telefonluren, men de skulle predikas i ytterligare en timme till om hur idiotiskt de var. Sen hörde han att de var en karl och de var ju ännu hemskare, för såna kompisar får jag inte ha.

Ja nu fick han återigen sätta en regel om vad som skulle gälla i MITT hem och jag löd snällt.

Nu har han lovat soc att inte ta kontakt med mej igen och ingen av hans och mina släktingar ska kontakta varandra heller. Åh så skönt de känns! Vilken lättnad att veta att han lovat de inför soc.

Nu ska jag bara luta mej tillbaka och slappna av, för OM han någon gång vill ha umgänge så är de med kontaktperson och jag ska inte alla ha med honom att göra längre, han får helt enkelt vända sej till soc/familjerätten när han känner för att träffa sin son.
Sen lämnar jag min son till kontaktpersonen och umgänget sker där. Då ska de alltså BARA vara pappa, son och kontaktperson och inga andra med.
SKÖÖÖÖÖÖNT!!!!!!! :D Livet kanske blir en dans på rosor i slut ändan  ;D

Fortsättning... Han hotar med de ena och de andra, hotar med att slå ihjäl nån osv. Ja de finns väldigt mycket att säga om honom, vet inte riktigt vad de är du vill veta, men jag svarar om du frågar :) brev nr 2... Sorry.. Svarar lite bättre på din fråga nu.. I början (innan vi blev ett par) så var han så jäkla underbar, han fick mej att må så bra!! Han höjde min självkänsla till toppen! Jag gick tom ner 10kg pga att jag mådde SÅ bra! Å han skröt om sina 18.5000 han hade rent i lön och ville försörja oss på den. Jag tänkte då att bättre än så här kan de inte bli! Så jag slog till, offrade mycket, tog med min dotter och flyttade 35 mil. I slutet blev han helt omvänd - han misshandlade oss psykist och var väldigt kall och känslolös. tjaa.. De slutade med att han misshandlade dottern, å jag tog med henne hem igen. Jag har skrivit SÅ mycket i min blogg om detta men jag kortfattade de lite nu.

Hej! Jag vet precis i vilken situation du befinner dej i. Jag kontaktade även hans ex före mej när vi gjorde slut. Ja de är klart att du ska ha en egen uppfattning men min "story" finns i min blogg iaf en liten del. De är mkt att läsa, men summan av de hela är iaf att han misshandlade mej och min dotter psykiskt, jag har tillräckliga bevis för att få besöksförbud som dock är svårt att få när man har barn ihop, så de finns ju med andra ord bevis på att de är sant de jag skriver. Min dotter misshandlades även fysiskt, de var då jag bytte lås på lägenheten och flyttade hem. Jag tycker verkligen synd om dej om du ska behöva gå igenom samma sak. Men även exet innan mej blev också utsatt för mkt liknande som hon har berättat. Å jag vet inte vad du vet eller vad han sagt till dej, men han är jävligt duktig på att vrida och vända på mycket av de han säger. Han sa mycket om Exet innan till mej som både hon och många från hans by sa att de var lögn. Han måste verkligen inse att han behöver hjälp, säger inte de för att kränka honom utan för min sons skull. Jag har verkligen aldrig förbjudit honom umgänge. Vi hade en umgängesplan som vi kom överens om på Familjerätten. Han kom 1 gång, andra gången så åkte han ner till dej ist, trots att jag erbjöd honom att betala hans resa. Jag har verkligen tjatat på honom att ta sitt ansvar när jag har haft de som tyngst. Men han ville helt enkelt inte komma. Min kompis erbjöd honom att ha umgänge med Sonen UTAN mej och då med henne ist, men han vägrade för att han hade ont i ögat. Han gör ALDRIG något fel! De är bara fel på alla andra. Att be om ursäkt är typ omöjligt. De är ju bara HAN de är synd om, han är ju så BRA på alla sätt och vis. Vet inte hur han var/är där nere, men där var han väldigt tänd på att folk skulle hjälpa honom, han lånade pengar som han inte gav tillbaka, han är girig osv osv. Han lever för pengar, pengar, pengar... Utnyttjar folk mm. Sen blir han som en psykopat när han är osams med nån. Han hotar med de ena och de andra, hotar med att

Jag har även kontakt med honom ex som också varit utsatt för denna psykiska misshandel. Hon liksom mej skriver nu en egen anonym blogg som ni gärna kan läsa. Adressen är www.thetormentor.blogg.se/

Hur vågar jag ta risken att fortsätta skriva i bloggen om jag vet att de KAN vara han som hittat den och vill ge hämnd? Jag har blivit enormt stark kan man väl säga, jag har många personer bakom mej som ger mej stöd. Jag har tvingats lära mej att bara skaka bort allt han säger och gör. Jag kan hantera den psykiska smärtan på ett annat sätt och de fixar jag för barnens skull. Att han fortsätter älta i sin vanliga takt får jag nog räkna med, men jag har ju då bla bloggen :) . Nu är de ju faktiskt tom så att polis, brottsofferjour och andra myndigheter har tipsat mej om att skriva ner allt som händer och mina tankar kring de. Att jag skriver ner de på detta vis är mer anonymt än om någon skulle hitta min dagbok eller ett antecknings block hemma hos mej, med mitt namn och min handstil. Händer något i framtiden så kommer min blogg att ges ut till dessa myndighetskontakter. Huvudsaken vi håller oss inom regler och lagar som sagt. Nu ska jag sova. God Natt :)

Jag kan förstå att om man känner sej träffad av denna blogg så kan de kännas väldigt jobbigt att se allt från den utsattes sida. Han har ju själv sin sida av storyn och jag VET hur den ser ut. Tyvärr ser han inga fel i sitt beteende och vill få både sej själv och andra att bara tycka synd om honom som bara har fina sidor. Ja han har fina sidor, eller han hade fina sidor innan den rätte kröp fram. Man måste nog leva med personen ifråga/vara hans flickvän för att någonsin förstå. Så länge man inte varit en väldigt nära vän och sett/upptäckt vem han är givetvis. Men tänk på en sak 'alla har vi både bra och dåliga sidor' dom dåliga framkommer oftast när man känner sej mer avslappnad och säker på en närstående. Jag beklagar den som tar åt sej av min historia men tänker också att den som gör de kanske ska ta sej en funderare. Han kan ju ändå inte förnekat allt för sej själv och då kan de ju ännu finnas hopp. Tyvärr tror jag att om de är den 'rätte' personen som tar åt sej tänker mer på hämnd och ännu mer ondska, de är tyvärr så han funkar och jag tror dess värre inte på att de finns mycket hopp där.

Jag fick tillfälligt lov att sätta lösenords skydd på min blogg, hade lite kontakt med myndigheter vad gäller lagar osv ang just min blogg, jag kom fram till att jag har nog inget att vara orolig för. De ryktades att någon som kände sej skyldig till att vara HAN jag skriver om och att denne person tog kontakt med andra myndigheter och ville göra en anmälan eller nåt. Men de är väl lite dumt av honom, då erkänner han ju allt jag skriver och de är ju faktiskt HAN som i detta fall är olaglig. Jaja nog om de ;) jag öppnar den nu iaf och hoppas på att mina tidigare lärare hittar tillbaka. Mer kommer att skrivas i morgon. God Natt!

Kom från familjerätten orden jag längtat efter! -nu kan du släppa tankarna på honom helt och hållet och finna ro :) . Han med andra ord närvarade inte på mötet och svarade inte i telefonen. Jag har gjort allt som jag enligt lag är skyldig till nu. Dom sa tom att om han skulle få för sej att gå vidare - till tingsrätten, så har han nog tvivelaktigt något för de. Nu tänker jag nog bara slappna av och de kommer förmodligen inte bli något skrivet i bloggen på ett tag. Tack för att ni har varit med och läst. Hoppas ni får en underbar och mysig höst, de ska jag tillsammans med mina barn :) Många kramar på er!

Nej han kom inte heller denna gång. På tisdag är det uppföljnings möte på familjerätten. Om han nu närvarar på mötet så ska jag ställa ett och annat krav.

Umgänge på lördag. Men på hans facebook har han skrivit att han planerat något helt annat och jag förmodar att alkohol är inblandat. Fan va ledsen jag blir nu. Han är ändå min sons pappa, min son ska väl iaf få veta vem han är? Hur ska min son reagera då han frågar om varför han inte träffas sin pappa och jag blir tvungen att ge den hemska sanningen? BTW så skrev en fd vän till mej här om dagen, att hon tyckte att min sons pappa var kärleksfull mot mej då han hälsade på mej efter förlossningen! Hmm de var då han satt och sa hur ful jag var då och att jag var lat som inte orkade ta hand om 1st nyfödd bebis, 1st 3åring och 3 vuxna under de första dagarna jag kom hem från lasarettet. Är de att vara kärleksfull? Han gav mej pikar i nästan varannan mening, när han inte pratade med mej så stirrade han rakt ner i sin telefon och skrev sms. Han var 'kärleksfull' mot vår son 1 natt! Då pojken somnade på pappas mage. Sen hade pappan fullt upp att kränka mej och skriva sms. Hur kan man tycka att de är kärleksfullt? Eller vet min fd vän att de är ett känsligt ämne och tar därför upp de för att såra mej? De är precis vad iaf jag tror!

Jag stack från denna människa i graviditets vecka 26 och sista abort veckan är i vecka 18 (sån tur var) och de var inget att ens fundera på. Jag älskar mina barn så otroligt mycke och de är tack vare dom jag orkar med min vardag. Men iom att jag gått igenom detta och blivit totalt blåst på mycket. Hade inte skaffat ett till barn just nu om jag viste att de skulle bli så här. Jag ångrar alltså definitivt INTE min son, men jag har ångest över situationen. Att min son ska behöva växa upp utan pappa, att han inte har de alla barn har rätt till. På de viset känner jag mej väldigt elak, alla vill väl sina barn de bästa, om man nu bryr sej om dom? Man kan väl med andra ord säga att jag inte KAN ge min son en av bästa dom behöver -en pappa som bryr sej! Nu har ju vi turen att han har manliga förebilder och de blir säkert bra i slutändan. Nu under tiden min psykiskasituation läker så har jag fått massor av hjälp, dvs från soc, läkare osv jag har bla blivit beviljad stödfamilj och har utsett den själv. Soc har gjort drösvis med utredningar på denna familj, vilket är en väldigt bra regel. Dom gick igenom prickfritt :D En helg i månaden ska han vara där. Mitt mål är att 'slippa' stödfamiljen och får då bla hjälp av psykolog-kontakt och andra samtal. Framsteg har gjorts och är hyfsat nöjd. Nu återstår bara ett problem! Han har börjat IGEN! Han försöker att få information om mej via mina vänner, han skickar sms från 'hemliga' nummer (vet att de är han, då hans samma ord och meningar kommer tillbaka). De är ungefär som att han känner på sej att jag börjar att må bättre, så nu måste han göra allt för att trycka ner mej igen. Blir så less!! :(

Läste en liten notis från ett annat ex till honom och fick genast upp bilder i huvudet som fick mej att tänka på en händelse:

Jag ligger på rygg i sängen. Han sätter sej gränsle över mej och trycker sin panna mot min, han pressar hårdare och hårdare med sitt huvud för varje mening han skriker så pass högt att en obehaglig känsla i öronen blir allt mer och mer smärtsam. Adrenalinpumpen jobbar snabbare och snabbare, andetagen blir mer och mer intensiva och de går inte att förhindra, mina tankar går till min 3åriga dotter som ligger i en annan säng en bit bort, vad gör jag om hon vaknar? om hon blir livrädd? om hon börjar att gråta/skrika? Vad gör HAN med henne? Jag försöker att fokusera mej på att få honom att tro att jag tycker han gör alldeles rätt och att jag inte är värd annat än utskällning, allt för att han ska sluta! Hur i hel*ete kunde jag vara så dum att säga hej med SÅ glad ton till min manliga vän och dessutom fråga hur han mår, på den där festen den där lördagen, utan att presentera honom för min pojkvän? Då är jag ju inte värd mer än ett gäng kokt jäkla psykisk stryk! De var ju nästan otrohet!

Han kom inte i lördags heller. Men efter som varken soc eller stödperson når honom så testade JAG att ringa denna gång. Å visst fick jag svar, men av min sons farfar. Som var typ galen! Jag frågade först efter han som äger telefonnumret men han var tydligen inte i närheten. Sen undrade jag om farfar viste vad som pågick, varför de inte blev något umgänge osv, han svarade i väldigt ilsk ton

-hur fan ska jag kunna veta, jag är ingen pappa!
-jo de är du, till 'min sons pappa'
-ja men va fan, du satt och bestämde tiderna för umgänge på soc och du lyckades pricka in varje dag då 'din sons pappa' jobbar!
- öh?? Näe riktigt så var de ju inte, de var ju snarare HAN som bestämde tiderna och jag gick med på de.
- jaså du? Då tycker jag du kan skicka papper på de från soc! Och du får 3 dagar på dej!
-varför ska de behövas? Är vår son så pass oviktig att man måste se på papper att man ska ha umgänge?
-skrik, skäll, bla bla *hörde ej vad som sades*
-vem är de du försöker att överrösta?
-skrik, gorm osv hörde inte igen och ställde åter frågan
-vem är de du försöker att överrösta? . Detta upprepades 3 gånger och fick till slut ett svar..
-vill du verkligen veta de?
-ja tack!
-jo, de är en uppkäftig jävla snorunge i andra ändan av luren!
-okey, men jag ville bara veta varför han inte kommer på umgänge?
- Å jag vill veta när du ger mej pengar?
- öh? Jag är inte skyldig några pengar!
-jo de är du! Du får 3 dagar på dej att fixa tillbaka dom, annars görs en polisanmälan!
-ja, gör så du.
- de kan du ge dej fan på! sen kan du be din mamma ringa mej också, för nu är jag uppe i varv, så hon kan också få sej en avhyvling!
-snälla! Mår du bra?
-åh ja! Har nog aldrig mått bättre!
Osv osv... Han skrek, svor och gasta under hela samtalet, själv var jag lugn hela tiden. Men så gick de när jag bara ville veta om min son ska träffa sin far eller inte.

Idag har soc ringt till honom på nummer som finns på nätet. Han svarar inte, soc ringer INTE från skyddat nummer, så han kan ju se att dom har ringt, men jag antar att han bara struntar i att svara.

Denna bok läser jag just nu och på bara ca 1 timme läst halva.. Så jag rekommenderar varmt:


klicka på länken -->  http://www.bokia.se/bok/9789127115217/hemligheten-dan-josefsson-egil-linge/

Skulle han komma på umgänge ja, vilket menas att de var idag! Men ingen pappa har synts till idag heller *suck* han har ju bytt telefonnr och inte uppgett de till varken kontaktpersonen eller familjerätten.

Nåja, jag har iofs lärt mej nu att han ÄR stor i orden men liten på Jorden.

Han som försökt att inbilla alla att de är JAG som förhindrar umgänget, men nu har han då verkligen bevisat för MÅNGA att de är tvärtom!
Men de är lätt att skylla på mammorna i dessa fall, efter som att de är ju anmält känt att många mammor HAR förbjudit papporna att träffa sina barn, så de är ju faktiskt en vals som jag förstår många går på!
Så varför skulle inte en "felfri" "man" kunna ljuga om de? Skönt att han bevisat för åtminstonde familjerätten nu om hur de ligger till.